Finaste Vissla, min lilla solstråle! Vad hände? Allt är så himla overkligt men det kommer över mig i vågor att jag aldrig mer kommer få se dig busa runt i hagen, aldrig mer kommer förundras över allt nytt du klarar av, aldrig kommer få se hur du skulle bli som mamma. Jag har aldrig haft chansen att lära känna en så glad kanin, du var lycka rakt igenom. På något sätt var det ändå skönt när du tagit ditt sista andetag, du såg så fridfull ut igen, har inte alls känt igen dig de senaste dygnen. Varje dag busade du runt i hagen och drog med dig Chip i glädjeskutt, på tävlingar kunde du glädjeskutta både när vi bara gick omkring och mellan hindren. Kommer aldrig någonsin få någon som du igen, du var så himla speciell. Jag vet att man inte ska ha favoriter men du och Tarzan har ändå nästlat er fast i mitt hjärta extra mycket. Så slutade du ditt liv i min famn, i samma rum du föddes i för snart ett år sen, och trots att det gör ont är jag så himla glad att du fanns i mitt liv även om det blev för en alldeles för kort tid. Jag saknar dig.
KnutssonKaninhoppare och veterinär. Drömmare och nattmänniska. Arkiv
April 2013
Categories |