I Kina är jag tydligen en morronpigg människa, medan mamma sover bort hela förmiddagar... Vi ska hälsa på bror idag men han sover också länge, så just nu har jag inte mycket att göra förutom att äta på mitt choklad-"wienerbröd" och skriva lite här. Så jag tänkte jag lika gärna kunde skriva om saker som händer på gården. Såg bland annat precis att Alwin lyckades knipa sin första pinne i krok medelsvår genom en vinst - stort, stort grattis! Sötaste Alwin :0) Bara en vecka var nu i Beijing och när jag kommer hem ska jag inte bara hämta hem alla mina niner, med följer också en ny liten krabat. Det är Tuss som äntligen blivit gammal nog att få flytta från mamma och det första Saga-barnbarnet som kommer hit. Tussen, som jag tyvärr inte hade några nyare bilder på. Har nästan bestämt vart Sagas ungar ska hamna också, när jag kommer hem ska jag ta tag i det och även se vem som hamnar vart. Vissla kommer i alla fall att stanna här. Vissla hemma i soffan innan vi for. Loppan har fått en hög med ungar såg jag också, lika många som mamma men hon verkar kunna ta hand om dem bättre. Spännande kull, väldigt lik min egen och tror de kan bli minst lika bra för Loppan är riktigt häftig. Lusen har två kullar och de äldsta ska som sagt snart till att flytta (Tuss med syskon). Troya fick tyvärr inga ungar med Torkel, får se om det blir nåt. Men både Pox och Scarlet har kullar planerade framöver, jättespännande med alla barnbarn också!
0 Comments
Idag bestämde vi oss för att fara till parken med Himmelens tempel. Vi insåg snabbt att tunnelbanestationerna var felplacerade på kartan och kom på rejäla sidospår bl.a. genom nån slags skrotupplag på en bakgård. Med hjälp av solen och andra ringvägen lyckades vi i alla fall ta oss fram till parken och där var det inte speciellt svårt att hitta trots att parken är tre gånger så stor som förbjudna staden, det mesta ligger i nordsydlig riktning. Himmelens runda altare. Utsikt norrut från Himmelens runda altare. Det himmelska valvet. I den stora parken utanför lekte man med diverse olika saker som drakar och band. Mamma och "Nio drakars-cypressen". Den heliga vägen (filen i mitten) på bron som fungerade som processionsväg till Hallen för att bejda om goda skördar. Hallen för att bedja om goda skördar. Den 70-åriga porten, när kejsarna blev äldre än 70 år kunde de få ta genvägen här om de inte orkade ta sig till ceremonierna. En del av Den långa korridoren, här bar man offer till templen. Efter parkbesöket upptäckte vi åter igen att tunnelbanestationerna inte var korrekt utsatta på kartan, denna gång innan vi vandrat flera kilometer åt fel håll som tur var. Efter en lunch på en thai-restaurang i Oriental Plaza besökte vi museet nere i tunnelbanegången. När man byggde gallerian fick man först göra stora utgrävningar och nu fanns där Beijing Paaleolithical Museum. Del av utgrävningen under Oriental Plaza. Sen vandrade vi mot Himmelska fridens torg med omgivande byggnader för en kort visit. Det var massor med folk och mycket bevakning, vet inte om det brukar vara så eller om det har med nationalkongressens sammanträde att göra. Vi tog oss i alla fall in på torget till slut efter mycket köande och säkerhetskontroller. Där stömmade det ut musik i bästa Star Wars-stil, mycket pampigt, man bara väntade på att snart kommer Darth Vader gående till sitt tema. På torget såg jag en tjej med en liten vit kanin, lämpligt ställe att ta med sig den på... Det såg ut som en kanske 6 veckors-unge av nån hermelinkorsning som hon hade i en liten lila transport/fågelbur. Rädd såg den inte ut att vara så den kanske var van vid såna strapatser. Jag på Himmelska fridens torg. Maos Mausoleum. Nationalförsamlingen och minnesstenen över Folkets hjältar. Väl utanför den förbjudna staden igen stod vi nedanför en kulle. Den verkade intressant så vi fortsatte vår vandring upp mot de små byggnaderna vi sett på håll redan inifrån palatset. Det var en jobbig klättring upp men man belönades med en fantastisk utsikt. Vägen upp. Den förbjudna staden och den norra palatsporten, som vi klev ut genom några minuter tidigare. Åt andra hållet mer av parken och Beiijing. Nere i parken dansade tanter med svärd och gubbar vände jord i pionrabatterna. Vi gick vidare mot Wangfujing för att försöka få oss nåt att äta, påsen med chicken rings som vi åt uppe på toppen räckte inte långt. På en liten restaurang åt vi det godaste hittills på den här resan, kyckling med morötter och cashewnötter, nudlar med grönsaker och nån grillad potatis med grönsaker. Vi passade också på att ta kort på självaste Wangfujing, brunnslocket... Wangfujing. Det blev en visit på Oriental Plaza och Waynes Coffee innan vi tog tunnelbanan hemåt. Där köpte vi också lite bröd så vi hade nåt att äta senare på kvällen. Waynes Coffee, försöker få ihop väskan, köpte ett par bilder i förbjudna staden. En jättefin kaninbild - såklart! Brödet med det coolaste namnet ever - "Crouching tiger, hidden bacon"! Om jag tyckte prinspalatset igår var stort så var det inget mot den förbjudna staden, heter så gör den för att här släppte man inte in nån "vanlig" människa när kejsarna bodde här. 100 rum hade prins Gong, här finns 9.999 rum... Efter att ha traskat genom ett par sån här portar ser vi här själva ingången till palatset. Inne i den första delen av palatset. Vaktande lejoninna. Och lejon. Jingshanparken på höjden bakom palatset. Jag på "lego"-muren. Efter en lång vandring kom vi fram till trädgården, som inte kändes så väldans stor. Men man kanske förväntade sig något i stil med bostadsdelen. Vår i Beijing. Det vaktande lejonet och jag. Taket i ett lusthus. "Perilous hills, no climbing please". Ett väldigt säkerhetstänk överallt, på tunnelbanan tjatar de bl.a. om att aldrig någonsin släppa taket om handräcket. Mot slutet av trädgården. Så, iväg på vår första utflykt på egen hand idag, det vill säga jag och mamma utan bror. Det blev tunnelbanan mot Houhai, ursprungligen för att ta en tur med cykelricksha runt i Shichahaiområdet. Vi lyckades först hitta på operasångaren Mei Lanfangs hem, en välbevarad siheyuan (atriumliknande gård med olika hus). Där fanns förutom hemmet även en liten utställning om hans liv. Jag på gården i Mei Lanfangs hem. Gården med andeskärm vid ingången. Lite av interiören. Några av hans dräkter fanns utställda. Och fantastiska huvudbonader. Från en bostad till en annan gick vi till Prins Gongs palats. Ett hem med något större proportioner... En enda stor labyrint med byggnader, ungefär 100 rum totalt, som man lätt hade gått vilse i om det inte vore för den goda skyltningen. En mer än 150 meter lång byggnad utgjorde gräns mellan själva bostadsdelen och trädgården som var minst lika stor med fantastiska stenformationer och en spännande grotta. Vandrar i en av alla gårdar i Prins Gongs palats. Labyrint av byggnader. Snart framme vid trädgården. Trädgårdens damm, eller en av dem i alla fall. Vy från paviljong över en del av stenträdgården. Vackra detaljer överallt. Litet lusthus. Trötta och hungriga efter palatsbesöket försökte vi leta rätt på någonstans att äta. Förföljda av rickshaförare lyckades vi till slut hitta en resturang vid en sjö men det var varken speciellt gott eller billigt så tummen ner. När vi väl kunde tänka oss att fortsätta igen var vi inte längre så pigga på en rickshatur efter förföljelsen så det blev tunnelbanan hem där vi däckade igen. Middag åt vi på den beprövade lokala restaurangen och trots diverse kommunikationsproblem fick vi mat i oss, både det vi ville ha och annat som servitören tyckte var bättre val. På hemväg efter middagen, notera de gravt överlastade cyklarna som snirklar sig genom korsningen, totalt kaos... Sömnbrist och jet lag fick oss att sova länge, länge. Tolv timmar över natten och sen ett par till efter frukost innan bror kom förbi. Frukosten är en historia i sig men kort sagt består den av konserverad mjölk (sån där som smakar sött, något som kineserna för övrigt verkar tycka allt ska smaka...), ägg, underlig och oätlig macka samt något som påminner om en blandning av risgrynsgröt och potatis/purjolökssoppa. När bror kom begav vi oss mot Silkesmarknaden i jakt på en adapter, något vi senare upptäckte inte alls behövdes. Det var en stor byggnad alldeles fullproppad med små affärsstånd och kineser som ropar efter en. Vi lyckades i alla fall hitta på en adapter och bror lyckades pruta ner priset från 120 yen till drygt 40 men tror ändå de lyckades lura oss! Bror tyckte sen att vi skulle promenera till Tian'anmen, det var en bra bit så vi tog en fikapaus i Oriental Plaza på vägen. Snyggt träd och tant som gympar i parken längs promenadstråket. Xiu, hon var guds modiga och mäktiga husdjur, hon åt bara ädelmetaller och juveler och kunde inte bajsa för hon hade inget anus. Mycket viktig information. Det märks att det är kaninens år. Dekorationer som kuben i bakgrunden kan ses överallt. Så då trivs man! Väl framme vid Tian'anmen hade det mörknat och det påminde lite om Paris med alla ljus. Kvällen avslutades med middag på en kinesisk restaurang inne i Oriental Plaza, lite bättre gick det med pinnarna men det var svårt med de hala svamparna. Goda var åsna i nån gryta med chili som tydligen var en speciell rätt från nån särskild provins. Den starka tofun var mindre lyckad. Längs vägen låg det nationella centret för scenkonst, det syns dåligt här i bakgrunden men domen glittrade fantastiskt. Bror och jag vid Tian'anmen. Tunnelbanan hem. Det har krånglat att få upp inläggen, vet inte om det är dator, internet eller att vissa sidor är blockerade här. Första delen av resan var inte så intressant, lite bossiga flygvärdinnor som fungerade som mat-o-sov-klocka. Men när det började närma sig landning kunde man kika ut över massiva bergskedjor i oändlighet, som maränger såg de ut. Snart dök det upp snirklande floder och städer som påminde om datachip, perfekta rektangulära former, omgivna av odlingar. Även bergssluttningarna var uppodlade i terrasser. Odlingarna delades av väldiga sprickbildningar som påminde om stora rönngrenar, med böjda ändskott. Efter ytterligare ett tag försvann bergen alltmer för att ge vika åt bebyggelse och snart såg man inte annat på enorma avstånd. Framme i Beijing. Beijing Capital International Airport har varit världens största terminalbyggnad, så mycket fick man inte se av den men visst var det stora avstånd när man fick åka tåg för att ta sig fram. Annars märkte man mest av oron för fågelinfluensa med hälsokontroller och utdelning av informationsblad vid passkontrollen. Efter lite väntan hittade bror på oss och efter en fika tog vi en taxi in till staden. Första kontakten med trafiken i Beijing… Jaa, bra bromsar och tuta mycket så folk märker att du kommer, då klarar man sig bra. Skulle aldrig köra bil i den här staden, trafikljus verkar bara fungera som ett förslag på hur man kan göra, och korsande trafik kan mycket väl få grönt ljus samtidigt. Vår chaffis tyckte dessutom bara det var värt att blinka om man skulle korsa mer än tre filer, annars kan man ju alltid tuta… Vi kom fram i alla fall, till ett litet hotell i orange i stadsdelen Jinsong. På rummet fanns förutom alla vanliga attiraljer även fisken Andrew (som jag genast tyckte mycket synd om…) och en Rubiks kub att underhålla sig med. Hungriga som vi var gick vi snabbt vidare till en lokal restaurang. Där blev det crash-course i äta-med-pinne-teknik. Något fick jag i mig men tröttnade på pinnarna innan maten var slut. Tydligen är inte västerlänningar så vanliga i de här delarna så folket tittade en del, inte minst på restaurangen. Biff med bambuskott, inte helt enkelt att få till munnen. Efter ett inhandlat SIM-kort tog vi tunnelbanan till Wangfujing, 2 kr så får man åka hur mycket man vill, billigt billigt. På gatan tittade vi på blodbussar och brunnslock, och en liten sväng in på en internationell bokhandel. Efter en fika på brors favoritkaffeställe, Waynes Coffee inne på Oriental Plaza, for vi hemåt för att försöka kurera jet lagen. Bror och jag på Wangfujing. |
KnutssonKaninhoppare och veterinär. Drömmare och nattmänniska. Arkiv
April 2013
Categories |