Ja jag fick min Amelia ändå till slut, tänkte det kunde vara bra att presentera lilltjejen här också! Hon är i och för sig bara ett par veckor yngre än Vissla men ändå. Tuss skulle ju ha varit en Amelia men det blev inte så och jag gav upp tanken på "henne", men så fick Tobbe en kull med småsyskon och en av dem såg väldigt speciell ut. Hon såg så himla busig ut och jag blev lite kär, när det sen visade sig vara en Amelia kunde jag inte låta bli.
Det här är nog en av de sötaste kaniner jag sett, inte bara på grund av den speciella teckningen. Hon stack ut i kullen redan från början, precis som pappa sin, genom att alltid spana och undersöka allting. Här hemma far det lilla yrvädret runt och bara leker och busar. Vi har varit ute och gått ett par gånger och redan under den första minuten rejsade hon runt som ett galet popcorn i brist på bättre ord, det kan vara lite knixigt att hänga med henne. Sån är hon alltså min lilla Amelia - en nyfiken, tjock, liten studsboll!