Det har krånglat att få upp inläggen, vet inte om det är dator, internet eller att vissa sidor är blockerade här.
Första delen av resan var inte så intressant, lite bossiga flygvärdinnor som fungerade som mat-o-sov-klocka. Men när det började närma sig landning kunde man kika ut över massiva bergskedjor i oändlighet, som maränger såg de ut. Snart dök det upp snirklande floder och städer som påminde om datachip, perfekta rektangulära former, omgivna av odlingar. Även bergssluttningarna var uppodlade i terrasser. Odlingarna delades av väldiga sprickbildningar som påminde om stora rönngrenar, med böjda ändskott. Efter ytterligare ett tag försvann bergen alltmer för att ge vika åt bebyggelse och snart såg man inte annat på enorma avstånd. Framme i Beijing.
Beijing Capital International Airport har varit världens största terminalbyggnad, så mycket fick man inte se av den men visst var det stora avstånd när man fick åka tåg för att ta sig fram. Annars märkte man mest av oron för fågelinfluensa med hälsokontroller och utdelning av informationsblad vid passkontrollen. Efter lite väntan hittade bror på oss och efter en fika tog vi en taxi in till staden.
Första kontakten med trafiken i Beijing… Jaa, bra bromsar och tuta mycket så folk märker att du kommer, då klarar man sig bra. Skulle aldrig köra bil i den här staden, trafikljus verkar bara fungera som ett förslag på hur man kan göra, och korsande trafik kan mycket väl få grönt ljus samtidigt. Vår chaffis tyckte dessutom bara det var värt att blinka om man skulle korsa mer än tre filer, annars kan man ju alltid tuta… Vi kom fram i alla fall, till ett litet hotell i orange i stadsdelen Jinsong.
Första delen av resan var inte så intressant, lite bossiga flygvärdinnor som fungerade som mat-o-sov-klocka. Men när det började närma sig landning kunde man kika ut över massiva bergskedjor i oändlighet, som maränger såg de ut. Snart dök det upp snirklande floder och städer som påminde om datachip, perfekta rektangulära former, omgivna av odlingar. Även bergssluttningarna var uppodlade i terrasser. Odlingarna delades av väldiga sprickbildningar som påminde om stora rönngrenar, med böjda ändskott. Efter ytterligare ett tag försvann bergen alltmer för att ge vika åt bebyggelse och snart såg man inte annat på enorma avstånd. Framme i Beijing.
Beijing Capital International Airport har varit världens största terminalbyggnad, så mycket fick man inte se av den men visst var det stora avstånd när man fick åka tåg för att ta sig fram. Annars märkte man mest av oron för fågelinfluensa med hälsokontroller och utdelning av informationsblad vid passkontrollen. Efter lite väntan hittade bror på oss och efter en fika tog vi en taxi in till staden.
Första kontakten med trafiken i Beijing… Jaa, bra bromsar och tuta mycket så folk märker att du kommer, då klarar man sig bra. Skulle aldrig köra bil i den här staden, trafikljus verkar bara fungera som ett förslag på hur man kan göra, och korsande trafik kan mycket väl få grönt ljus samtidigt. Vår chaffis tyckte dessutom bara det var värt att blinka om man skulle korsa mer än tre filer, annars kan man ju alltid tuta… Vi kom fram i alla fall, till ett litet hotell i orange i stadsdelen Jinsong.
På rummet fanns förutom alla vanliga attiraljer även fisken Andrew (som jag genast tyckte mycket synd om…) och en Rubiks kub att underhålla sig med.
Hungriga som vi var gick vi snabbt vidare till en lokal restaurang. Där blev det crash-course i äta-med-pinne-teknik. Något fick jag i mig men tröttnade på pinnarna innan maten var slut. Tydligen är inte västerlänningar så vanliga i de här delarna så folket tittade en del, inte minst på restaurangen.
Biff med bambuskott, inte helt enkelt att få till munnen.
Efter ett inhandlat SIM-kort tog vi tunnelbanan till Wangfujing, 2 kr så får man åka hur mycket man vill, billigt billigt. På gatan tittade vi på blodbussar och brunnslock, och en liten sväng in på en internationell bokhandel. Efter en fika på brors favoritkaffeställe, Waynes Coffee inne på Oriental Plaza, for vi hemåt för att försöka kurera jet lagen.
Bror och jag på Wangfujing.